Ponnyerna genom livet..

Första ponnyn jag blev riktigt fäst vid var nog Lilleskutt. Lilleskutt är en svart shettis med mycket motor och humör. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade av honom, han var något speciellt!

Lilleskutt ägdes av min mormor och nu står han på Stora Ekeby Ridskola. Först var jag väldigt emot det, eftersom det var min ponny och ingen annans. Men nu har jag accepterat det mer och mer och jag tror han trivs!

 

 

Malin Scevchenko, en riktig märr med ett hjärta av guld!

När jag började rida henne var hon 7 år, så man kan säga att jag "red till" henne åt ägaren som var ca 9 år. Hon var riktigt ouppfostrad, kunde försöka gå på en osv. Men efter ett tag hittade vi varandra och vi kunde jobba mer ordentligt! Hon hade fin gång och jag älskar henne mer än allt annat. Blev tyvärr för stor men får besöka henne när jag vill och nu är hon superduktig och ska starta deras andra klubbis på sterk snart! Man blir så rörd varenda gång man träffar henne, hon är så speciell på ngt vis!

 

Zingo Z, den bruna busiga nya ponnyn som alla älskar!

I början var det inte många som kunde rida honom, inte ens jag. Han bockade, trippade och orkade inte arbeta rätt pga omusklad. Men nu har han och jag riktigt hittat varandra efter 2 igångsättningar efter betet. Vi hoppar 1m utan problem och nollar alltid klubbisarna, tom tar placeringar ;) Vunnit inprincip alla vi startat! Fina killen. Vi har många år framför oss vi vi vet att vi är bäst. Man blir så glad när barnen säger på ridskolan att Zingo och Elin hör ihop!<3

 

 

Binnas finaste Korall!

Kom till stallet för att provrida Dollar Girl (deras andra ponny) en d-ponny som gått hög dressyr. Men det slutade med att jag satt upp på korall. Först gillade jag henne inte alls, men tänkte ge henne en chans. Jag är väldigt glad över att jag gav henne chansen, nu är hon den bästa! 
Jag kommer ihåg att jag tyckte hon var stark och väldigt stel. Inte alls min typ. Jag sneglade avundsjukt på Dollar och tänkte inte mer på det. Andra gången jag red kände jag likadant, skulle vi aldrig klicka? Jag gav henne massor av chanser och till sist vet jag inte vad som hände. Hon släppte till, mjuk som en ostbåge och sååå fin!

Nu är jag sjukt glad över att jag får chansen till att rida denna pärla! Hon är den finaste ponnyn jag ridit, så klockren med allt!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0