Oj, det var längesedan jag skrev om ett ridpass kände jag nu, har faktist inte ridit på tio dagar, pga att ridskolehästarna hade vilodag förra måndagen.

Men idag var jag igång igen, även om passet inte direkt var något att hänga i julgranen.

Jag red Clarissa, som var extremt brunstig och inte kunde bestämma sig för om hon var pigg eller skulle stå still. Kände redan när vi skrittade fram att det här ridpasset kunde bli intressant...

Så fort vi tog tyglarna och jag la på skänkeln tvärstannade hon och började resa sig lite smått, och höll på och tjafsade, men då hade jag endast lagt på skänkeln och hon blev sur. Så i princip hela ridpasset byggde på att få henne att gå framåt och vara positiv, ingen fokus på form eller liknande utan bara fram, fram och fram. Hon gick med svansen i vädret och öronen bakåt större delen av ridpasset, ston... Vi Gjorde en övning med lite framdelsvändingar och jag gjorde det mesta så simpelt som möjligt, och mycket klapp och beröm när hon gjorde rätt. I slutet när vi travade av började hon gå lite mer av sig självt och började söka sig lite framåt, nedåt. Nöjd med det jag åstdakom under passet. Man fick göra det bästa av situationen helt enkelt, och Michan's kommentar om henna var ganska passande: Så här är det när man är sto, brunstig och efter Quite Easy, då har man lite egna åsikter.



Nu ska jag fortsätta plugga engelska, och sedan gå och lägga mig och hoppas att min nacke inte gör allt för ont i morgon.

Kram